Bortglömt, och borta med vinden.

Jag kunde inte riktigt identifiera mig med peronerna hon pratade om.
Tills jag kom hem. Då kom den omotiverade ångesten.
Smittad.
 
Jag förstår inte att så mycket hat kan få plats i en så liten människa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0